Du får välja själv – jag tänker inte göra det.

Då skulle man publicera första inlägget på din nystartade (men gamla) hemsidan/bloggen – Erikssons Privata Affärer – sånt är ju inte alltid så lätt. Men jag har dock en väldigt bra mini-krönika som jag gärna delar med mig.

Varsågod, en skolungdom och hans sätt att se på vardagen och alla de krav som finns i världen med val som ska göras:

Vad den här krönikan ska handla om vet jag inte. Har inte valt ämne än – varför skulle jag? Bara på mina första timmar denna dag har jag valt mina kläder, vilken frukost jag ska äta, om jag ska åka buss eller bil samt vilken frisyr jag ska ha för dagen. Och det är bara början. Början på en dag full av val. Val som jag vill göra och val som jag inte vill göra men måste. Ska jag ha telefonabonnemang på Tre eller på Comviq? Ska jag äta morötter eller pommes till hamburgaren.

Likt en tsunamivåg som äter upp allt i dess väg sköljer valen över mig. Kan inte hålla mig kvar där jag är utan dras med mot min vilja ut i kaoset. Den endas om kan rädda mig är möjligtvis en val.

question symbol and man thinkingAtt välja tar för mig lång tid. Alldeles för lång tid. Eller så är det jag som valt att ha det så.

Vad krönikan ska handla om är också ett val. Men det slutar inte där. Jag ska välja ämne, välja meningar, välja ord som ska ställas på rad likt soldater som ska ut strid. Ord som kan vara varma och trevliga lika gärna som hårda skott som sårar någon. Det är väll det jag är rädd för. Att det ska bli fel.  Ju fler val desto större risk att något blir fel.

För en känsla är att det kan bli fel. Skulle jag välja ett ämne på denna krönika så är risken att det blir fel ämne. Ett ämne som jag inte kan skriva om. Då måste jag ju välja ett nytt ämne. Men även det kan ju bli fel. När man ska köpa en jacka eller en maträtt finns ju alltid möjligheten att gardera sig. Att köpa bägge. Då kan det ju inte bli fel. Men det blir dyrare. Tar längre tid. Och det blir väldigt mycket att äta.

Felet ligger nog i att det är för många val. Men lösningen kanske inte är att det är färre. De som bor i en diktatur har inte så många val. Men de är inte fria att välja. Jag är fast i valen men är ändå inte fri. Att välja vad man vill är alltså inte samma sak som att ha mängder av val att göra. Skulle jag få välja skulle denna krönika i detta nu vara slut. Men det valet har jag inte. För då blir de fel. Fel i betyget.

Lösningen är alltså inte så enkel. Mindre val ger mindre frihet. Mer val ger även det mer frihet. Men om jag fick välja när jag ska välja skulle det underlätta ett steg i alla fall. Om min lärare kunde ge mig en uppgift att skriva en krönika som ska handla om något speciellt så slipper jag välja ämne. Han skulle kunna ge mig ämnet ”svårigheten att välja” och jag skulle kunna med lätthet raspa ur mig en krönika om det. Men nu måste jag välja själv. Ännu ett val som ska göras, som måste göras, som kan bli fel.

Kanske kan valen som räddade mig ur tsunamin sättas sig på min axel och vara mitt lilla orakel. Någon som säger vad jag ska göra. I alla fall de gånger jag känner mig osäker på vad jag ska välja för alternativ. Men frågan är om det skulle hjälpa. Då måste jag välja när jag ska fråga oraklet och när jag ska göra mina egna val själv.

Vad krönikan till slut fick handla om? Det får du välja själv.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*